Eisenhowers varnade för det militärindustriella komplexet – ett politiskt testamente som ignorerades till förmån för makthavarnas privata vinning.
När Dwight D. Eisenhower lämnade Vita huset 1961 efterlämnade han inte bara ett avskedstal, utan ett politiskt testamente. Hans varning var kristallklar:
Låt inte det militärindustriella komplexet växa sig starkare än demokratin själv.
Det var ingen pacifist som talade. Det var en general. Och just därför är profetian så obehagligt träffsäker.
Resultatet ser vi i dag: En aggressiv elit, ekonomiskt beroende av krig, vars välstånd mäts i bombkontrakt, återuppbyggnadsfonder och eviga konflikter utan slutdatum. Varje krig – oavsett flagga eller förevändning – har blivit en affärsmodell. Fred är dålig för aktiekurserna.
Monroedoktrinen – imperiets självutnämnda gudomliga rätt
USA:s arrogans som imperium tog tidigt form i Monroedoktrinen:
”America for Americans” – vilket i praktiken betydde Amerika för Washington.
Så snart ett latinamerikanskt land visade tecken på självständigt tänkande, följde den klassiska repertoaren:
- Statskupper
- Marinkårens landstigningar
- Politiska mord
- CIA-operationer maskerade som ”demokratistöd”
Ett sekel av interventioner reducerades till en fotnot i amerikanska historieböcker – medan Latinamerika fick leva med konsekvenserna.
Nato, Ryssland och den strategiska dövheten
Samma imperiala hybris exporterades till Europa via Nato. Trots tydliga varningar – inte minst från Henry Kissinger – drevs alliansen steg för steg mot Rysslands gränser.
”Nato i Ukraina innebär krig med Ryssland.”
Detta ignorerades med samma självsäkerhet som alltid: Historien skulle böja sig för viljan och Verkligheten för narrativet. När Kiev genomgick en välorkestrerad statskupp applåderade den europeiska hejarklacken – övertygad om att Ryssland var svagt, föråldrat och ekonomiskt oförmöget. Vilket visade sig vara ett monumentalt felslut.
Underskattningens pris och paradigmskiftet
Västvärlden undervärderade systematiskt den Ryska federationens politiska, ekonomiska och militära kapacitet. Resultatet är ett krig där Nato i praktiken förlorar – utan att formellt delta – och där ett globalt paradigmskifte tar form.
Seger i Ukraina, eller snarare Västvärldens strategiska nederlag, öppnar dörren för det globala syd. BRICS-länderna flyttar fram sina positioner. Latinamerika diversifierar sina allianser. Dollarns och Washingtons monopol ifrågasätts – på riktigt.
Karibien och Monroedoktrinens sammanbrott
Kulmen nås nu i Karibien. Amerikanska flottstyrkor hotar Venezuelas suveränitet – ett land rikt på naturtillgångar och därmed, enligt gammal sed, berättigat till ”extern förvaltning”.
Men världen är inte längre densamma. Ryssland har undertecknat samarbetsavtal med Venezuela. Kina, Iran och andra aktörer etablerar ekonomiskt och militärt samarbete. Sofistikerade vapensystem placeras inte som provokation, utan som avskräckning.
För första gången på över ett sekel står Latinamerika inte ensamt.
Ett imperium möter sin egen spegelbild
Monroedoktrinen spricker inte av idealism, utan av realpolitik. Den besegras inte av slagord, utan av multipolaritet. Imperiet möter till slut det som alltid varit dess största fiende:
En värld som inte längre lyder.
Eisenhower varnade. Eliten skrattade. Och nu skickas notan – med ränta.
Av:
Luis Abascal 14 december -25
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal