De gamla kolonialmakterna visar återigen att civilisationens fernissa är tunnare än den billigaste lacken från 1800-talet.
När de inte längre kan erövra, ockupera eller “civilisera” med bibel i ena handen och gevär i den andra, gör de det näst bästa: de plundrar – nu bara under juridisk fernissa och med PR-avdelningar istället för piratsvarvade träben.
I Karibien spelar USA kapten Svartskägg och bordar en oljetanker i bästa Hollywoodstil. Förr kallades det pirateri. Idag kallas det “nationell säkerhet”.
Bytet?
Olja för 200 miljoner dollar. Det kallas framsteg. Förr stal man guld, idag stjäl man fossil energi och moraliska poänger.
I Europa gör EU något ännu mer kreativt: De fryser ryska tillgångar i strid med internationell rätt – för gott. Det är en sorts juridisk kvantfysik där privat äganderätt både finns och inte finns, beroende på vem ägaren är och om Bryssel har dålig dag.
Och nu är euron, denna stolta symbol för stabilitet, på väg att upptäcka att förtroende är en ömtålig valuta. När omvärlden inser att deras pengar i Eurozonen är ungefär lika säkra som en simtur med sten i fickan, då börjar räntorna darra och bankdirektörer blekna.
Allt detta – piratdåd, konfiskationer, moralisk akrobatik – är inte isolerade händelser. Det är symptom på ett västerland som tappat sin kompass, sin rättskänsla och sitt existentiella fotfäste.
När makt ersätter principer, när girighet ersätter rättsstat, och när moral reduceras till ett pressmeddelande, då återstår bara dekadensen. Och i dekadensen är ingenting heligt, utom möjligheten att roffa åt sig det sista som finns kvar innan publiken lämnar teatern.
Västvärldens kris är inte ekonomisk. Den är inte militär. Den är moraliskt metafysisk: Den handlar om civilisationens oförmåga att leva upp till sina egna ideal.
Av:
Luis Abascal 12 december -25
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal